Monthly Archives: August 2011

2a plats på Tjörn Halv Ironman @ 4.23. Racereport för de icke-äckelmagade.

 

Väldigt tung dag, med 0 i känsla. Gårdagen avslutades med begynnande magproblem och rännskita. När klockan ringde före 6 så var jag helt borta, och snoozade 30 minuter, som om något skulle bli bättre då. Tobbe ringde och lämnade DNS, och jag var riktigt riktigt nära att stanna hemma. Men jag tänkte att det är lika bra att köra, magen kanske fixar sig så småningom. Körde så ensam upp till Tjörn, men något var fel, var trots brådska tvungen att stanna för 5 minuter powernap.

Ont i magen före start, men kittade iordning sakerna. Jag hade fått nummer 113, och fick därmed montera nummerlappen upp och ned, helt enligt Rule 13, http://www.velominati.com/blog/the-rules/ .

Simstarten gick tyvärr 6 minuter efter Senior, annars är det kul att hålla koll hur man ligger till totalt. Annars gick faktiskt simningen helt OK. Jag hittade ett par fötter som jag låg efter under första halvan, innan det strulade till sig vid vändningsbojen, och jag tappade honom. Men helt OK simning tycker jag. Dock undrar jag (som inte direkt är en trygghetsnarkoman) hur de kan släppa iväg 500 pers i vattnet 5 minuter innan en åsk-storm rullar in…..?

T1 gick helt OK, och jag körde ut på cyklingen. Riktigt tungt regn, men lika för alla. Första varvet var det ibland svårt att se för regnet i ögonen. Fick dock allt sämre känsla under cyklingen, främst tilltagande huvudvärk och till slut gjorde jag en Norman Stadler. Tyckte det rullade OK trots känslan. Kunde dock inte få i mig vätska (en flaska totalt på hela cyklingen) på grund av kramp i magen så fort jag tog en slurk. Jag tvingade dock i mig några gel, eftersom jag visste att jag var tvungen att fylla på inför löpningen. Jag vet att jag klarar en HIM-halvmara utan energi och dricka, även om det är långt ifrån optimalt.
Andra varvet blev det uppehåll, och till huvudvärken kom istället en feberkänsla – eller kände jag efter för mycket??
In på t2, och ut på löpningen. Efter 100 meter insåg jag hur lidandet skulle bli. magen knöt sig som en sten, och jag fick svårt att springa. Efter ett tag försvann det onda ut bakvägen och jag kunde komma upp till rimlig fart. Sedan kom det tillbaka, och VARJE kilometer hade jag minst en krampattack i magen. Det kändes som att jag hade svalt en CO2-tub, för det kom bara mer och mer luft hela tiden. Väldigt orolig för att jag inte skulle kunna hålla tätt, men det gick.

Vid första varvningen fick jag höra att jag var först i H35- blev lite förvånad, men tänkte att skönt, bara att bevaka positionen. Så jag sprang på med mina krampavbrott, men det funkade trots allt. Pelle kom förbi mig med fint löpsteg, jag släppte honom direkt, var tvungen att göra mitt lopp.
Kunde inte få ned någonting att dricka eller äta under löpningen, men när det var 2 km kvar så kom jag i princip ikapp Pelle, men han ökade då. Med 100 meter kvar var jag 4 meter från honom, men han tävlade bra och spurtade in ett par sek före mig.

Jag var ju iallafall glad över att jag trots sämsta känsla någonsin i en triathlon så hade jag fixat vinsten i H35 igen. Ända tills jag såg resultatlistan där det visade sig att jag var bara 2a. Sur eftersmak, Speakern hade sagt fel vid min varvning. Dessutom var resultatlistorna fel avseende namn, men jag blev 2a.

Efter målgång hade jag givetvis ingen energi i kroppen, eftersom jag inte kunnat fylla på. Satte mig i målområdet, och trots filt började jag skaka otroligt mycket snart. Lågt blodsocker. Så jag drack en jos, och linkade bort för att få på mig torra kläder. Men josen krampade ihop magen igen, och jag fick gå dubbelvikt i drygt en timme. Otroligt ont i magen, och svårt att byta om till torra kläder.

Nu är jag hemkommen och miserabel. Ont i huvudet, feberkänningar och fortsatta gaser i magen.

Skulle nog stannat i sängen i morse…..

Advertisements

1a Plats på SM i Långdistans Triathlon Ironmandistans (H-35)

 

Ironman på 9 timmar 13 minuter, vilket alltså är vinnare “Riksmästerskapen i långdistans triathlon H35” som det egentligen heter. 11e bästa tiden totalt.
Jag får vara nöjd med resultatet, men är inte helt nöjd med prestationen. Så godkänt, men inte perfekt alltså.
Drömgränsen ligger på sub 9 timmar, men det är väldigt tufft, och iår var det möjligen inte realistiskt. För stark vind och lite för lite långdistanslöpning satte hinder för det.
Men varför sätta en så hård målsättning då? Eftersom jag redan hade 2 tider runt 9.30 och inte var i behov av en till, så var det lika bra att spänna bågen. Sub9 är det ändå bara 22 personer som klarat i Sverige. Någonsin. Jag får i år nöja mig med en 35e plats genom tiderna.

Dagen började bra med ganska stilla förhållanden, men det var en del vågor på simningen. jag gjorde simningen på 62 minuter, vilket sannolikt är personbästa.
Efter simningen var jag på 41e plats, vilket egentligen är för dåligt.

Cyklingen var dock hård, generellt var det långsamma tider, Ted som är cykelstark cyklade till exempel på 4.40, och jag cyklade på 4.50. Det var ganska stark vind. Jag fick i mig hyffsat med vitargo (4 flaskor?), 5 vitargogel (varav 3 de sista 15 km), en bulle och en banan. Det var varmt – var tvungen att hälla vatten över mig vid langningarna. Under cyklingen cyklade jag upp mig från 41 plats till 16 plats, så jag körde nog ganska starkt på cykligen ändå. Snitt 37 km/h, men kände här att drömmålet på 9 h nog var borta – för att ha en bra chans till det skulle jag ha cyklat 5-10 min snabbare, på 4.40-45…
Cyklingen var också personbästa med ca 15 minuter.

Ut på löpningen med gott mod ändå. Första varvet gick riktigt bra, och istället för att köra konservativt så tänkte jag att går det så går det. Första varvet av 3 gick på 4.05-tempo… Men tyvärr hade jag stora och allt större problem med magen. Jag kunde inte få i mig någon vätska utan att magen krampade totalt. Första varvet tror jag inte jag drack någonting, men jag visste att jag snart var tvungen till att få i mig vätska och energi.
Men det snabba tempot var i och för sig moralhöjande, för jag tog en hel del placeringar, och låg som bäst på total 9e plats (vilket jag höll tills ca 1 mil kvar totalt).
Så andra varvet sammanföll med att jag fick tvinga i mig halva muggar med vatten/cola och någon vitargogel (tog totalt 3 under löpningen) med att kilometertakten rasade ned. Jag hade hoppats att jag skulle ha en liten buffert från mitt 4.05 tempo och sedan sakta falla ned i tempo på varv 2 och 3, men istället blev det tvärstopp från varv 2 med kilometertider närmre 5 minuter istället. Här insåg jag alltså att sub9 var helt borta.
Vid varje vätskestation (som var ovanligt långt isär??) dränkte jag mig med vatten över huvud och rygg för det var VARMT. som tur var hade också några åskådare ställt ut trädgårdsslangarna så man kunde få en rejäl dusch.
I slutet av andra varvet förstod jag över huvud taget inte varför man utsätter sig för en Ironman, och kan kunde inte förstå var jag skulle hitta motivation till det tredje, sista varvet.
Men jag gick ut på det tredje varvet, och som tur är tickar kilometrarna nedåt: 14-13-12….
Löpningen slutade på 3.16, personbästa det med, men jag VET att jag har kapacitet för 3.05 eller egentligen sub3 på en Ironmanmara. OM, bara OM allt stämmer, för det var inte löpning som jag sysslade med varv 2 och 3….

Jag hade med mig på cykeln: 3 flaskor vitargo pro, 5 vitargo gel, 1.5 bars och endurolitestabletter. Använde upp gelen, ca 5 flaskor vitargo, en banan, 0.5 bar och några endurolites. På löpningen hade jag 4 gel, varav jag tvingade i mig 3 + några halva muggar cola och vatten.