Silver på Sandsjöbacka Trail Marathon. Rumble In The Jungle

Så var det då dags för årets tävlingspremiär. Jag har sett fram emot Sandsjöbacka trail marathon med viss skräckblandad förtjusning. Loppet är ju känt för att vara hårt, långt och bjuda på extra överraskningar i form av “felskyltningar” (läs: felspringningar av oss som inte kan läsa karta/följa markering när sockernivån faller. )

Första året (2 år sedan) lyckades jag komma 1 km in i loppet innan jag fick bryta pga en stressfraktur, men loppet går också genom skogar jag vuxit upp i, så min förväntan var hög blandat med oro.

I år tyckte dock tävlingsledningen inte att detta räckte, utan de valde att jaga in en hungrig varg i området också. Uppenbarligen gillade vargen getter bättre idag än löpare: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1227194–vargen-ar-i-halland- – Vi vet att vargen rört sig söderut och är i Halland eftersom den under dagen tog en get i Sandsjöbacka, säger Mia Bisther, viltspårare på länsstyrelsen i Västra Götalands län.

Loppet är trots detta mycket populärt, och har varit fullt sedan länge. Jag fick förmånen till att delta genom att springa som Team Icebug. Tack för det!

Nåväl. Jag bor nära starten vilket gav mig sovmorgon till 0630. Ordentlig frukost, på gränsen till att jag tänkte att jag ätit för mycket. Givetvis blev jag sen iväg till Nordic Wellness Kungsbacka som var så snälla att låta oss starta därifrån. Fixa kittet, snabbt toabesök, och innan skorna är på så hör jag “3 minuter till start”. Starten på detta lopp är inte direkt glammig, utan precis när jag knytit mina skor så hör man “Nu kör vi”. Thats it.

Snabbt iväg bland de första. Några snabba ord med Tomas från Icebug, och frågar vilka 3-4 som ligger framför oss, och får höra att det är Aaron Prince bland annat. Aaron drar iväg och jag lägger mig direkt på hans rygg. Den släpper jag inte tänker jag. Tempot rullar upp snabbt. Riktigt snabbt första 10 k (se nedan för splittarna!) men att starta snabbt gör mig inte så mycket. Jag är ju van att min egen uppvärmning räknas in i min mål/snittid för varje löprunda. Dvs samma sak på Sandsjöbacka trail.

Aaaron springer på bra, jag låter honom bestämma takten. Jag reagerar på att han springer ruskigt snabbt i minsta nedförsluta på asfalten, medan jag har ett lättare steg uppför. Det gav mig självförtroende, även om jag vet att Aaron är en riktigt duktig multisportare/orienterare som kom 2a förra året efter Patrik Björkqvist. Patrik hade jag förresten inte sett, och eftersom han inte var framför mig så förutsatte jag att han DNS:at.

Jag och Aaron lämnade övriga bakom oss och vi hade väl 2-300 meter lucka bakåt när vi gick upp i skogen vid Kyrkobyn Dala. Då visade Aaron hur man skall springa terräng. Vi hade sprungit helt jämnt och kontrollerat hit men det var dags att ta farväl. Aaron hade ett riktigt effektiv löpning i terrängen.

Så det var bara att hitta sin egen takt att springa. Jag hade faktiskt provsprungit hela banan i olika etapper och var inte rädd att springa fel. Idag var det mestadels lättsprunget, men jag var riktigt glad över mina Icebugs idag. Vissa partier var dock riktigt svårsprungna när det var stelnad lera med fotspår från kängor och hästhovar. Mycket lätt att vricka fötterna. Strax före drumlinen drack jag lite gel och hade en lätt nedförsbacke när jag skulle stoppa ned flaskan. Helt plötsligt var jag ouppmärksam och vid ett 75 cm hopp ned för en sten tappade jag balansen helt och föll rakt framåt. Game over #1 tänkte jag när jag satte axel och ansikte hårt i marken. Efter ett par sekunder inser jag trots allt att det inte var någon sten precis där jag föll, utan jag klarade mig relativt OK. Lite öm i axeln, och ur rytm, men kunde komma igång efter ett par hundra meter till.

Ned till Depå 1 och jag sprang i princip bara förbi den. Jag såg Aaron 200 m fram, skönt med kontakt. Efter ytterligare en liten bit fick jag första hårda krampkänningen i vänster yttersida vad. Game over #2 tänkte jag. Jag fick springa lite stolpigt ett tag, men så småningom lär man sig att leva med smärtan. Över Spårhagavägen och lite publik, kul! Patrik B står och några till står där. Bra att komma ur sin bubbla för en sekund.

Kilometrarna rullade på. Mycket störande och stressande tyckte jag att inte ha någon uppfattning hur konkurrensen såg ut bakåt. Jag visste inte om jag kunde springa lugnt eller var tvungen att pressa för att hålla silvret. Tids nog kom jag fram till Oxsjön, skönt, nu kan det gå lite snabbare tänkte jag. Periodvis fick jag lite tunnelseende och var tvungen att tänka på energin. Lite extra svårt när man springer trail, eftersom man inte har koll på tiden/kilometrarna på samma sätt som triathlon eller asfaltslöpning. Här någonstans började jag bli seriöst kall om händerna. Jag hade bra handskar, men min jacka är ganska tät, och efter att ha svettat ned båda underställen helt så måste vattnet ut någonstans. Då rinner det ned i handskarna, som blir blöta. Blött + minusgrader = kallt. Riktigt kallt om händerna.

Stigen rullade på till Sisjön. Jag kände bra självförtroende och tänkte att jag har nog bra lucka bakåt. Snabbt förbi depå 2 och sedan ned mot Oskarsleden passeringen. Upp mot mölndalsravinen så känner jag att jag börjar bonka allt mer. Segt. Precis före jag springer in i skogen vänder jag mig om och ser en löpare bara 200 meter bakom mig. Samtidigt smäller det till i INSIDAN av vänster lår med jordens kramp, så jag måste gå uppför den branta stigningen. Game over #3 tänker och och hej då silver. Jag kan lika gärna bryta.

Tvingar dock i mig en liten gel som jag måste tugga i mig för att den är så kall och jobbar mig igenom den riktigt jobbiga mölndalsravinen. Förvånad över att jag inte blir passerad. Tänker att det kanske finns en chans ändå? Stigningen ur ravinen är sjukt brant och jag tvingas gå igen. Vänder mig om och ser min förföljare 30-40 meter bak. Det var det.

Jobbar mig ändå uppåt trots att det är svårt att uppbåda kraft att fajtas. Svag och orkeslös, och beslutar mig att även om det tar några extra sekunder så MÅSTE jag ha i lite mer energi och fipplar med jordens kallaste fingrar fram en gel och skruvar upp korken. Vågar inte titta bakåt, utan jobbar mig uppåt till radiomasten. Ännu ingen som passerat mig. Känner att sista chansen jag har är att släppa på bromsen helt i den livsfarliga löpningen ned till Toltorpsdalen. Sagt och gjort. Över till Safjällssidan och när jag vänder mig om så ser jag faktiskt ingen bakom! Tungt tungt i stigningarna upp, ser en skylt 2 km kvar. Tvingas gå i sista dunderstigningen upp till Safjället. Inte långt kvar. springer på snitslarna. Hux flux inga snitslar – FAKK! Game over #4. eller var det #5 – svårt att tänka nu? Vet ungefär i vilken riktning jag skall och lufsar på utan energi. Ser inte min förföljare utan måste konstatera att felspringningen kostade mig silvret!

Snart nere på fotbollsplanen. Hör lite avlägset att “hejja på tvåan” och vågar tro att det ändå är mig de menar…. Hör också att jag skall springa “ärevarv” runt fotbollsplanen. Sadister till banläggare tänker jag – och vet ju att det är sant eftersom jag känner Robert.

Joggar mig runt planen och går i mål som tvåa på Sandsjöbacka trail marathon 2013. Klockan slutade på 3.27 och 43.5 km. Helt ok, och riktigt nöjd med andraplatsen. Målet var topp-5, men givetvis så drömde jag att plocka segern. Förstaplatsen vann givetvis Aaron, redan efter 10 km. Han gick i mål 3 minuter före mig – makalöst bra tid.

2 minuter efter mig kommer Mattias Jonsson, riktigt duktig löpare med sub 2.30 som marathonmål och Oscar Olsson, grym triathlet.

Riktigt bra service i målet med bullar kaffe och soppa. Sweet. Fick en rejäl massage av mina stackars ben som gjorde mer ont än gott. Iallafall just under massagen.

Jag valde att springa i Icebugs grymma Anima Bugrip, ett perfekt val för den isiga terrängen. Strumpor och calf compression från GoCoCo, samt ett vätskebälte som funkade perfekt från Perfekta. Jag hade 3 flaskor med cola + salttabletter samt en flaska med gel/liquid energy från Maxim. Dessutom en liten gel och en stor gel från Maxim i väskan. Detta var perfekt avvägt, men jag skulle nog tagit lite mer energi under loppet. Kanske kunde jag haft en flaska cola till i bältet. Jag har inte sprungit så mycket med Cola, men testar lite för att se hur kroppen reagerar. Idag funkade detta super.

i GP om loppet: http://www.gp.se/sport/1.1232106-iskall-och-harligt

Resultalista Herrar 43 km.
Skärmavbild 2013-01-21 kl. 00.22.32

Slittider första delen. Ganska snabba tider första 10 k….
Skärmavbild 2013-01-20 kl. 23.58.21

Puls och banprofil. Kul Stigning vid 40 k.
Skärmavbild 2013-01-20 kl. 23.59.26

Kallt vid starten. -12.5
IMG_2850

Före starten. Nordic Wellness kungsbacka
IMG_2853

Efter loppet. Bullfest i bakgrunden
IMG_2860

Massage efter loppet. Det var inte skönt!

massage

Prisutdelning, Tack 2XU!
IMG_2866

Prisutdelning, Tack 2XU!
IMG_2867

Målet, cred till Icebug
IMG_2876

Målet, cred till Icebug
IMG_2880

Advertisements

8 thoughts on “Silver på Sandsjöbacka Trail Marathon. Rumble In The Jungle

  1. Pingback: Falkenberg Simläger 2013 | TriDurance

  2. Pingback: Ultra April! | TriDurance

  3. Pingback: Silver på Ursviks Ultra. | TriDurance

  4. Pingback: ELIT i Triathlon Väst | TriDurance

  5. Pingback: T minus 5: Celtman Extreme Triathlon | TriDurance

  6. Pingback: 4th place in Celtman Extreme Triathlon – the complete saga. | TriDurance

  7. Pingback: Grattis dårå! Prylar och Planer. | TriDurance

  8. Pingback: Recap 2013 | TriDurance

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s