Silver på Ursviks Ultra.

Sitter nu på Bianchi Cycles and Café och smälter nattens övningar över en Espresso och Paris Roubaix.

Igår kväll var jag i Onsala, men tog tåget till Stockholm 1835. Märklig känsla att gå en hel dag för att vänta på ett lopp. Jag kom upp till Stockholm och sedan Sundbyberg strax före 23 och starten skulle gå 00.00.

Ursviks ultra är en 5-varvs bana på en rejält kuperad led med bitvis relativt teknisk löpning. I mörker, nota bene. Dessutom “mixat” underlag med allt från hårt frusen snö med risk att vricka fötterna, is, lera och barmark. Varje varv är 15 km och det blir således 75 km totalt. Ganska praktiskt upplagt, eftersom det krävs bara en depå av arrangörerna, och där kan man även ha sina egna “special needs” bags.

Starten gick och Johan, som senare skulle vinna, drog iväg ett bra tempo. Sedan var vi ett gäng på 4 stycken som låg mer eller mindre tillsammansunder första varvet. Jag tyckte det gick bitvis för fort. Min ambition med loppet var verkligen bara att få erfarenhet, ta mig igenom, samla 2 poäng till Ultra Trail Mont Blanc. Men första varvet rullade på rätt snabbt: kilometertiderna var 4.31, 4.73, 4.46, 5.02, 5.07, 4.29, 5.38, 4.33, 4.44, 5.09, 5.31, 4.47, 5.04, 5.02, 6.14. Med tanke på att vi skulle springa 5 varv och att underlaget var som det var så är det aldeles för fort. Iallafall för min del, då jag tänkte spara benen inför Ultra Trail Barcelona 115 km om 3 veckor….

Backarna i synnerhet gick för fort. jag slog av på takten för att inte höja pulsen så mycket över 80%, men ofta drog den iväg (trots att jag gick upp för de brantare) upp till 84%. Det känndes inte helt bra att dra på sig syra när man har 6 timmar tävling kvar.

Men i vår lilla Group Etto så tappade medlöparna en efter en. Kvar var en kille som sprang starkt, i synnerhet uppför och rejält snabbt nedför. Orienterare tänkte jag. Av Jonas såg vi ingenting.

Men efter första varvningen så märkte jag att han jag sprang med blev lite svagare, speciellt i backarna. Naiv som jag är började jag (vid ca 20 km) tänka på hur jag minsann skulle lägga upp loppet för att spurta hem en andraplats. Idiot…. Det var ju 55 km kvar… Men, men killen tappade mer och snart sprang jag helt ensam som tvåa i loppet…. Otroligt tänkte jag och blev mer och mer övertygad om att jag gått ut för hårt.

Men kilometrarna rullade på, snart var jag inne för varvning #2. Ordentlig laddning med gel, bullar och annat. Jag lade uop en taktik att köra en gel vid varvning och en 7-8 km in på varje varv, dvs 2 gel per varv + lite kexchoklad och sportdryck i depån. dessutom 2 st salttabletter vid varje varvning. Makalöst vilken kick man får i benen av en gel när man är så slut på energi.

Tredje varvet kände jag mig stark. Easy peasy tänkte jag och sekunden senare förbannade mig själv för att jag fokuserade på målgång och inte loppet när det är så långt kvar, och i synnerhet eftersom detta bara var en träningstävling.

Slutet på tredje (egentligen slutet på alla varv) blev lite motigt. och i synnerhet fjärde varvet var ganska tungt. Absolut ingen moral i steget och stapplade fram. promenerade i varje motlut. Dålig moral och svaga ben.

Vid sista varvningen, inför varv 5 började jag bli tagen. När jag satte mig på huk för att ta fram en gel så svartnade det lite för ögonen – behöver mer energi och vätska!

Men femte och sista varvet skall man ju klara! Moralen steg och jag sprang de första kilometrarna på sista varvet ganska bra. Men det var inte mycket tryck kvar. Krampkänningar lite här och var, lite små skavsår men inget alarmerande. Värst var det nog i ljumskar och magmusklerna ned mot bäckenet.

Då och då under sista varvet kom det någon bakifrån och hann upp. Samtidigt som 75 k så fanns det också (med senare start) en 45 km respektive stafett. Ingen av de 3 som sprang om mig under hela natten var med i individella långa banan. Men varje gång det kom någon bakifrån blev jag nervös!

Kilometrarna tickade ned, jag hade ingen aning hur mycket tid jag hade till 3an, så jag fick vända mig om hela tiden. Efter 5 varv så känner man banan ganska bra, och till slut insåg jag att jag faktiskt skulle fixa andraplatsen!

06:51 på morgonen kunde jag springa in i målfållan! Otroligt, och mycket lättad att det var klart. Trots allt hade jag sprungit relativt lugnt, men med en för mig förvånande bra tid. Och en placering som jag absolut inte hade trott!

Bastu, varm dusch, linement och tandborstning så var man en normal människa igen.

Min Garmin berättade att jag sprungit i snitt 5.27-tempo.

Vinnaren, Johan Larsson är ingen duvunge i Ultrasammanhang, han kom tydligen 3a på Ultra SM förra året. Han var 15 minuter före mig i mål, men 3an. var 40 (!) minuter efter mig. Precis som på Sandsjöbacka Trail Marathon var det dock rejält nervöst att springa själv under 50-55 km, eftersom jag aldrig visste var 3an var. Kanske var han 200 meter bakom mig eller 2 kilometer. Nu visade det ju sig att det var ytterligare längre!

Jag vann inte bara äran, utan också ett par grymma löpar och cykelglasögon från http://www.x-kross.se/ . Skall bli grymt kul att testa dem – jag har hört mycket bra om dessa.

Lite synd bara att jag inte slog Rune Larssons gamla rekord på banan som stod sig länge på 6.49….

Bilder:

Det är Stockholm Multisport som arrangerar….

IMG_3195

Men det är rätt så mycket ett “low-key” event. Här är tävlingsinformationen om banan. Upptejpad med silvertejp i omklädningsrummet.

IMG_3209
Kittad före start: Ny lampa från Petzl, Nya riktigt sköna tajts från Newline (Iconic med Triatlon Väst tryck), Strumpor och calf compression från GoCoCo, och givetvis Icebug Anima. Nu har det blivit ett silver i trailrunning för varje sko, Sandsjöbacka trail marathon och Ursviks Ultra….

IMG_3228

Tidig version av resultatlistan…

IMG_3229

Makeshift prisutdelning. Tack X-kross!

IMG_3236

Sol i sinnet efter loppet. Vi hade allt från snö till sol.

IMG_3240

IMG_3241

20130409-221231.jpg

Photos below by: Per Lundström

Advertisements

10 thoughts on “Silver på Ursviks Ultra.

  1. Goran

    Stort grattis Peter, du är väl smått galen men vilken ultralöpare du håller på att bli. Grymt starkt gjort och en skön berättelse därtill.

    Reply
  2. Pingback: ELIT i Triathlon Väst | TriDurance

  3. Pingback: T minus 5: Celtman Extreme Triathlon | TriDurance

  4. Pingback: 4th place in Celtman Extreme Triathlon – the complete saga. | TriDurance

  5. Pingback: Grattis dårå! Prylar och Planer. | TriDurance

  6. Pingback: Recap 2013 | TriDurance

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s