Monthly Archives: August 2013

Första simning från Nidingen, någonsin?

I lördags kunde vi genomföra ett äventyr som varit på radarn i ett par år. Att simma från  NIdingen till min Onsala där jag vuxit upp om somrarna.

Det är en rejält exponerad simning. För er som känner till Nidingen så är det en av västkustens mest avlägsna öar, och mytomspunnen skeppskyrkogård. 900 skepp har gått under där ute, det är Sveriges äldsta fyrplats. Ön reser sig inte mer än ett par meter över havet, men revet är flera kilometer långt.

Det är inte många dagar som det är bra väder nog att åka till Nidingen med båt, än mindre simma. Men några dagar bestämde vi oss för att försöka .18 grader i vattnet, 6-7 sekundmeter och allmänt OK väder.  Oavsett vad så är strömmarna riktigt starka runt nidingen och det går ALLTID rejält med sjö där ute.

Jag hade rekryterat 4 andra simmare, så vi var totalt 5 st och en båtförare (stort tack för insatsen!) som åkte ut på lördag morgon. Det var en ganska skumpig färd ut, vågorna var trots allt inte så små. Jag började tvivla på hur det skulle funka. Men vi skulle ha vågor snett bakifrån så det var inte maximalt dåligt iallafall.

Vi beslutade oss att starta från Lilleland, den ensamma fyren som markerar ena änden av Nidingens rev. Dagen till ära hade strömmarna skapat en liten ö brevid fyren. Just det – strömmarna kastar ibland upp stenar så det blir en ö på 100-200 kvadratmeter. Men oftast är det bara vatten runt fyren. Det ger kanske lite perspektiv på vilken typ av kraft strömmen har runt revet.

Vi hoppade i från båten och simmade upp till revet. Omedelbart insåg vi att det skulle bli en grymt fin simning. Sikten var säkert 20 meter, kristallklart. Rejält strömt, mycket maneter, men de var främst vackra. Så här långt ut håller de sig oftast ett par meter ned, och det var lätt att navigera runt dem.

Makalöst fin dag, och vi såg med förväntan fram emot den 8 km långa simningen. Jag simmade givetvis i min riktigt fina Sailfish One från trithleten.se som var lagom varm och riktigt fint glid. Robert hade en Swimsafe med sig , ett mycket bra hjälpmedel för att synas på exponerade OW-simningar. Det skulle egentligen alla ha vid liknande simningar.

Vi startade bra, men kanske lite ivriga och snart hade vi spritt ut oss, eftersom vi är lite olika starka simmare. Ulf flöt som en kork i vattnet eftersom han hade extra mycket neoprene för att inte frysa. Robert simmade i sin takt. Men efter 15-20 minuter insåg vi att vi skulle behöva hitta en bättre struktur –  båtföraren hade nog börjat bli  nervös, eftersom det snart inte gick att se och hålla ihop hela gänget.

Så vi samlade oss och såg till att ha lite bättre disciplin i att simma tillsammans i rimlig närhet av båten.

Efter en timme var det fikapaus – smått surrealistiskt att ligga i vattnet mitt i havet och äta äpple. Här någonstans kom också en annan båt förbi och fick se oss ligga simmandes. Just då var följebåten en bit bort, så de undrade nog vad vi höll på med, 2 km från närmsta land.

Vattnet var fortsatt grymt klart och vackert. Vi surfade fint fram i vågorna in mot Malö. Men avdrift av ström, vågor och vind var rejäl, så vi kom alldeles för långt norrut på Malö, och fick simma längs med ön för att runda den. Lite bonus.

Vi rundade Malö och här blev vattnet något sämre, och maneterna lite mer närgångna. Samtliga brände sig, dock inte så farligt. Vi simmade in med ett par pauser till Skalla Hamn och mot Knallekilen för en sista spurt.

Fältet delades upp lite – givetvis var detta ingen tävling (eller blev det kanske 1-2 i ställning nu Ulf) men supersimmaren Wolff var givetvis tvungen att öka farten lite, och jag ville givetvis svara.

Precis innan sjöboden passerade vi några som åt lunch i sin båt – stora ögon där också. Väl iland träffar vi en man som frågar hur långt vi hade simmat. Från Nidingen, svarar jag något småleende. Inte en chans att han trodde mig.

Stort tack till Niclas, Ulf, Robert, Torbjörn och Jon-Erik för att ni gjorde detta möjligt!

Simningen blev verkligen episk och gav mersmak. Jag får studera kartan för att se på nya utmaningar. Fladen -> Bua nästa gång kanske. 18 kilometer.

Så en uppmaning – vet ni om det är någon annan som simmat till/från Nidingen någon gång? Hör isåfall av er om detaljer!

Robert har också skrivit en fin Racereport här: http://www.marathon.se/bloggar/robert/2013/8/simutflykt-nidingen

Bilderna nedan i omvänd ordning…

Första bilden (tagen av mig själv några år sedan) ger lite perspektiv på simningen…

OOM_3867

OOM_2706

OOM_2675

OOM_2667

OOM_2664

OOM_2662

OOM_2656

OOM_2649

OOM_2636

OOM_2634

OOM_2631

OOM_2621

OOM_2616

OOM_2615

OOM_2607

OOM_2606

OOM_2597

OOM_2595

OOM_2588

OOM_2577

OOM_2572

OOM_2571

OOM_2558

OOM_2556

IMG_5410

IMG_5398

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

rutt

Nidingenfranovan_2

nidingen_w_logo

OOM_3845

OOM_3857

Advertisements

Rekordförsök och support sökes omgående!

Imorgon lördag 24/8 simmar vi motsvarande 3xVansbrosimmet genom att simma från Nidingen till Onsala. Nidingen är en mycket avlägsen ö utanför Onsala där ca 900 skepp har förlist genom tiderna. Sannolikt har ingen simmat denna tur förut. Men vi behöver en båtförare. Inga förkunskaper behövs. Hör av dig om du vill få en fin dag (ca 8-14) på havet! Vill du istället vara med på äventyret så hör av dig!

 

IMG_5301 nidingen_w_logo Nidingenfranovan_2 rutt

Bragdguld!

Dagens bragdguld går garanterat till Gustaf Oom. Han simmade idag Göteborgssimmet på 1 kilometer i 10 m/s. Pappa var orolig att våtdräkten skulle hindra honom, så vi valde bort den.

Sannolikt inte optimalt val. Det blev en rejäl kamp mot kylan och vågorna. Vi simmade tillsammans hundring efter hundring. På vägen ut mot vändbojen kom vi knappt framåt. Men till slut, efter 45 minuter dunkade han handen i målet! Mäktigt att han simmade snabbare än ca 10% av startfältet – 35 Damer och 30 herrar (inkl DNF:er).  Bra jobbat. Nästa år våtdräkt och mindre blåst??

Gustaf är 8 år, hur många andra i den åldern simmade?

Bilderna nedan är innan loppet. Glad och förväntansfull. Efter loppet – 3 filtar och rush till sjuk/värmetältet….. Rejält medtagen, men 20 minuter senare mest stolt och nöjd!

Något tidigare hade jag också simmat 5000 meter. Växeldrog lite under loppet med (visade det sig i mål) ett känt ansikte genom Ulf i Triathlon Väst. Rejält förvånad blev jag när jag faktiskt kom 8a totalt, trodde jag låg på 20e plats eller så. Kul! Tiden blev 1:15 – helt OK i rejält blåsiga förhållanden.

6-7-8e plats skiljde inte mer än några meter, men utan rejäl simbakrund hade jag inte den sista växeln att spurta ifrån Ulf och #6.

Cred till Magnus Forss som tagit bilderna.

DSC01977 DSC01978 DSC01979

Ultralöpning och materialråd??

Jag har börjat fundera på nya utmaningar redan innan foten är OK. Triathlonsäsongen är ju körd för min del.

2014 kommer jag sannolikt satsa på huvudmålen topp 5 placeringar i Norseman Extreme Triathlon SAMT Swissman Extreme Triathlon. Topp 5 är ju som alla vet en svenskifiering av “Jag skall f*n se till att hamna på pallen men det vill Jante inte att jag säger…”

2015 blir året då jag springer Ultra Trail Mont Blanc. Jag har redan 5 av de 7 poäng jag behöver, men jag funderar redan nu på att köra en 100 km Ultra i december (om foten håller), så har jag dels ett mål att fokusera på, dels klar med kvalificeringen. Dessutom – om jag inte kommer med till Norseman 2014, så kan jag vända på planen ovan – köra UTMB 2014 och Extreme Tri 2015 igen…

Frågan till er läsare är avseende race pack: Skall jag välja Ultimate Directions västar eller Salomons? Och vilken storlek? UD finns också schyssta promofilmer på Youtube.

Jag funderar också på att testa med att springa med stavar för att avlasta min fot. Vilka är det som gäller? Black Diamond Ultra Carbon eller RaidLight?

DNS, alternative training and Swimming

Frustrationen över denna säsongens havererade race plan är ju stor. Så småningom kommer jag kunna sammanfatta säsongen med bra resultat på de tävlingar jag ställt upp i (silver på 2 trail/ultralopp, personbästa placering på Vättern runt och 4e plats på Celtman Extreme Triathlon när mål var minst topp5).

Hursomhelst så var ju årets STORA mål Norseman Extreme Triathlon som gick för en vecka sedan. Det var nästan smärtsamt att se statusuppdateringarna från tävlingen. Det blev givetvis en DNS för mig på det loppet. Men det är ju ett lopp som man bara inte no-showar utan vidare, med tanke på att bara 18% av de som vill köra får en slot. Faktum är att torsdagen före tävlingen kom jag på den briljanta iden att jag kunde åka upp och köra simning och cykling. Om jag hade kommit på den iden några dagar tidigare tror jag faktiskt att jag hade gjort det. Frågan är bara hur lätt det hade varit att hålla sig från att springa – bara lite…

Jag har också blickat på nya utmaningar. Det jag kan göra just nu helt OK är att simma. Jag kan inte kicka med benen så bra, men frisimma Open Water går helt OK. Därför hittade jag den mest extrema OW-tävlingen i Sverige http://www.vidosternsimmet.se/Vidosternsimmet/21km_Open_Water_Swim.html som är en 21 km lång simtävling. Jag hade nog försökt mig på den utmaningen om den inte hade krockat med familjeaktiviteter. Men 21 km simning är rejält långt, och det är långt från säkert att jag hade klarat det.

En utmaning som jag verkligen planerar är att genomföra sim-delen av Ultratri  ,  dvs simma från Nidingen utanför Onsala in till Mönster (fastlandet). En nätt liten simning på 9 km i mkt strömt och exponerat vatten. Om det blir någon dag med rejält stilla väder inom närmsta veckorna så skall vi försöka genomföra det. Hör av dig om du är sugen på att hänga med.

Det jag gör just nu är alltså mest simning. Ofta tidigt på morgonen före jobbet, och gärna i Stensjön. Jag brukar få med mig några andra simmare/triathleter, och som mest har vi varit 6 st kl 0600. Inte illa. Jag har också hunnit med KM för Triathlon Väst i simning. Det var 2 km i Delsjön och gick helt OK med en 5e plats på 29.08 på 2 km simning och lugn promenad upp till målgången vid en soptunna.

Annars har sommaren bjudit på en del alternativ träning. Flera fina turer med kajakpaddling har det blivit – alltid EN fördel med att vara skadad…

20130809-184107.jpg

20130809-184117.jpg

20130809-184129.jpg

20130809-184141.jpg

Sjukt fin morgon i Stensjön:

20130809-184153.jpg

Inspiration till nya äventyr?

20130809-184312.jpg

Mycket kajak som alternativ träning:

20130809-184418.jpg

20130809-184441.jpg

Inconsistent treatments

Det har varit låg nivå på bloggandet senaste månaden. Detta hänger givetvis ihop med min rejält sega irriterande skada – ett litet sk*tben som är paj i foten.

Förutom svårighet att träna (som jag faktiskt gjort i den mån jag kunnat, mer om det i nästa blogpost) så har det varit en enorm frustration i de olika behandlingsstrategierna jag blivit ordinerad. Av lite olika anledningar (privat&allmänvård, semester&stängda kliniker och höga krav&dåliga journalanteckningar) så har jag kommit i kontakt med ganska många läkare för min egentligen ganska triviala skada. Mina bekymmer är ju inte så dramatiska – jag kunde ändå cykla 10 mil med bra watt dagen innan jag gipsades, men tyvärr är konvalecensen ganska långsam. Det går i rätt riktning, men långsamt alltså.

Hursomhelst – dessa är råden jag fått från läkarna:

  • Första läkaren tyckte att jag borde gipsas och ha det 3-4 veckor. Gipsade mig.
  • Andra läkaren tyckte “sannolikt operation”, men jag vill tala med specialistteamet.
  • Tredje läkaren (ortoped, men bara god vän och inte med i loopen egentligen) tyckte “vi skulle bara ordinera träskor på dig!”
  • Fjärde läkaren säger “antagligen inte operation”
  • Femte läkaren säger “operation – så du kan lika gärna ta av gipset” och “ett sådant plastgips går inte att ta av själv, men åk in till sjukhuset så hjälper de dig”. Men på Bohus Malmön fanns inget sjukhus, utan bara Polygrip (och i värsta fall fanns också en Dremel på plats… Det löste sig till slut, se bilder nedan.
  • Sjätte läkaren säger “Vi behöver nog inte operera, utan du får en Aircast-stövel (skena) när du träffar Åttonde läkaren om ett par dagar”.
  • Åttonde läkaren säger “Va – har du inget gips??” när han ser mig. Får inte Aircast, utan istället en carbon iläggssula. Triathlet som man är blir man ju nöjd med att det är kolfiber iallafall.
  • Nionde läkaren säger “Vi kör på som nu, röntgen om 3-4 veckor till”

Vad skall man tro om läkar”vetenskapen”…. 🙂

20130809-184258.jpg

20130809-184220.jpg

20130809-184238.jpg