Monthly Archives: May 2015

Säsongsstart och DNS

Imorse körde vi första riktiga simningen i fjorden. Inte så långt, men inte så kallt heller. 1700 meter blev det ungefär av oss 4 tappra. Skönt!

Uppgraderade också mina Garmin Vector till senaste firmware igår – kanske kan man få mer info från dagens cykling? Mer Watt är väl tveksamt.

Idag är det Göteborgsvarvet, men jag står över i år. Hejar på alla andra och Lotta speciellt. Det känns onödigt att springa och belasta foten ytterligare – bättre att spara det till viktigare tävlingar.

Skärmklipp 2015-05-23 11.45.28


Advertisements

Open Water-säsong!!

 Imorgon klockan 9 kör vi igång. 
Första OW simningen i fjorden. Välkomna! Kaffe och bastu efteråt fixar vi för den som vill. 

I år simmar jag i HEAD dräkter…. Skall bli kul att testa på riktigt. 
För några veckor sedan körde jag med deras Swimrundräkt, resultatet hittar ni här: https://vimeo.com/127244285
   

Vinst på Bräckan Duathlon

I söndags gick jag och vann Bräckan Duathlon. En trevlig lokal tävling som består av Medio  Fondo (drafting) samt 21 km Hallandsleden terräng. Superkul – men det var lite otippat…

Jag hade varit på “cykelfest” kvällen innan, och nej, en “cykelfest” är inte vad det låter som. Det skulle kanske kallas “vinfest” eller något annat. Man cyklar från par till par och får en rätt av tre serverad på olika ställen med olika gäster. Sedan fest för alla 104 (!) på slutet. Sjukt kul, men inte någon bra uppladdning. På min agenda stod egentligen långpass med backar (2 varv runt Lygnern), och dessutom var det sjukt blåsigt.

När jag käkade frukost tidigt insåg jag att idag skulle det vara Bräckan Duathlon – men jag var ju inte anmäld. Och tävlingen STARTADE om 60 minuter. klart jag inte skall köra tänkte jag, min fot är ju dessutom kass. Men så ringde jag min vän Oscar Olsson O2TRI, och han sade att han var tvungen att få sällskap. så 45 minuter före start bestämde jag mig. Det blev till att snabbt arrangera efteranmälan (Tack Ann-Marie och Oscar), snabbt på med lite random kläder och åka ned till Fjärås. Jag kom dit med 15 minuter till start i alla fall. Inte en chans att jag hann ta av mina tempopinnar på racern, som jag givetvis egentligen inte fick ha.

Cyklingen var sjukt blåsig som sagt och direkt kände jag att gruppen skulle spricka av, så det var läge att hålla sig bland de första 20 eller så. Jag hade cyklat några dagar i rad så jag var knappast dragvillig, och inte hade jag så mycket Power i benen heller. Så jag rullade med ganska passivt, till skillnad från bland annat Oscar och i synnerhet Fredrik Andersson, Kungen av Watt/kg. Även en engelsktalande kille gjorde sitt jobb, Adrian, som visade sig “aldrig riktigt ha lyckats med någon av de 2 ironman han gjort – båda på Hawaii – på 9.20 respektive 9.30. Nehe. Själv så levererade jag låga 225 snittwatt och 900 i maxwatt. 

Passiv cykling alltså, men ändå var jag riktigt nära att åka av när det var 15-20 km kvar.

Växlingen till löpning var lite långsam – så även om vi kom in tillsammans 4 st triathleter (och 4 cyklister), så kom jag ut kanske 2-300 meter efter Oscar och Adrian, men tillsammans med Fredrik. Jag testade att springa i mina nya Hoka för att spara min fot. Till en början kändes det inte bra varken i fot eller kropp, men allt eftersom så släppte det.
Oscar hade en lucka till Adrian, men avståndet till honom ökade inte efter ett par kilometer. När jag istället fått in rytmen så började jag jobba in avståndet och kände att jag kommer snart springa om. Mer oroväckande var att jag tog också in på Oscar, det var tydligt att han hade problem.
Vid 5-6 km hade jag hämtat in Adrian och efter 7-8 var jag ikapp Oscar. Jag bjöd på gel, men det var andra svårigheter för honom – jäkla surt. Jag sprang vidare och loggade några snabba kilometrar.

Banan var fin, och jag sprang om allt mer löpare som bara sprungit 30 km terräng. Bra självförtroende.
tog en gel men inget vatten.

Nr jag närmade mig målgången blev det allt tyngre. Upp på bräckan och det var en km kvar. då kom de sjuka vindarna tillbaka tillsammans med en rejält kall störtskur. Eftersom det var närmre till bilen så funderade jag allvarligt på att bryta där och då och springa till bilen. Men jag härdade ut och kunde gå imål ett par minuter före Adrian. Härligt!

Otroligt kall efter loppet så lunkade jag tillbaka till pastapartyt och kunde värma mig.

Bra arrangerat lopp och kul upplägg! Jag får tyvärr betala efteråt med en ömmande fot, men en vinst är en vinst.

Tack till Robert och AM som arrangerade och tack till Fredrik som drog så mycket på cyklingen! det blir bra att ha med dig på Vättern sub7!

 
I filmen nedan från Nikitas rullar jag förbi @6.40. Sjukt ful outfit jag har med inget som matchar. Men så kanske det blir när man har ca 2 minuter på sig att bestämma vad man skall köra i.
https://www.facebook.com/nikitas.sid/videos/10152877590544033/?pnref=story

      

Hoka  One One första intryck och 3×10 km      

Idag blev det en kort löpning med mina Hoka Stinton. 

Det har tagit ett tag eftersom jag har fått vänta ett tag på rätt storlek. 

Sprang 6 km i ok tempo efter en kortare cykling idag. Benen var lite tunga men det var nog inte pga skorna. Faktum är att de kändes helt ok, trots massiva dämpningen. Men droppet är bara 4 (eller var det 6) mm. 

Tempot gick i typ 3.45-3.50, helt ok med tanke på lite cykling innan. 

Tyvärr kändes min svullna trampdynan ändå, men efteråt var det ingen fara, än så länge. Skall bli intressant att spiåringa vidare med dessa och se om de lindrar lite…

Tidigare på dagen körde jag 3×10 km med racern. Märker tydligt  att uthålligheten inte är där, eftersom jag tappade 10-15 watt per intervall.

Well well, tur man har Garmin Vector så man kan hålla koll på progress iallafall. 

  

   
   

And the verdict is…..

…nothing?

Tja, det är typ så läkaren säger. 

Mina sjukt långdragna problem med höger fot (började ju med stressfraktur plus trauma på Celtman) går ju knappast över. 

Det var nu två år sedan jag började få problem och de kommer och går. I vintras var jag ganska ok, men efter ett snabbt Kungsbackaloppet har det urartat. 

Jag läkte ut stressfrakturen, men senaste 6 månaderna har mina problem mer varit i mjukdelarna och jag blir rejält öm och svullen i trampdynan efter löpning. 

Gjorde en magnetresonansundersökning för någon vecka sedan och de hittade just – ingenting. Lite svullnad. 

No shit sherlock….

Skall prova ut fotbäddar/inlägg, kanske det lindrar. 

Idag sprang jag första gången i maximalistiska Hoka OneOne skor. Rapport kommer. 

   
 

Träning Stockholm 

Jag har haft några extradagar i Stockholm.

Testat cykelvägarna på Ekerö och Färingö. Absolut fina, och rätt coolt att cykla förbi Drottningholm på transfern ut.

Men jag tycker nog att man är bortskämd med cykelvägar söder om Göteborg.

Första cykelpasset blev solo i regn. Inte så inspirerande, men helt OK tryck på pedalerna. Långt kvar, men i alla fall lite progress.

Andra passet var lika långt, drygt 80 km. Sjukt svag och inget tryck. Dålig känsla och moral.

Principiellt är det bara tre problem med min cykling just nu: 1. kraften/farten 2. uthålligheten och 3. återhämtningen. Annars allt bra.

Igår var det regnprognos och jag orkade inte ett kasst cykelpass idag, så jag bokade in mig på en trippel på Nordic wellness istället. Spinning, BodyPump och Body Balance. Riktigt bra  kombo blev det med cardio, sjukt jobbig styrka och balans/yoga/stretch.

Jag var rätt tömd efter det så det blev att krypa in på thairestauranten bredvid  för en välförtjänt kyckling cashew, sen tillbaka till hotellet för jobb.


      

Träning med Lisa Norden

Jag har spenderat helgen med världens skönaste triathlet.  Och bästa också för den delen.

Man kan tro att min älskade fru är trött på mig och min träning. Antagligen är hon det också, men ändå fixade hon världens bästa event till min 30-års dag… Vi var nämligen i helgen i Stockholm på tu man hand men med en träningsdag med Lisa.

Självklart kul att träna lite tillsammans – men så klart var stora behållningen att hänga under några timmar med OS-medaljören och världsmästaren! Cred!

Lördagen började med arla simning i Erikdalsbadet. Vi var tidigt där för att inte komma för sent, och det gav oss en möjlighet att åka och köpa en kopp kaffe. Strul med GPSen gjorde sedan istället att vi blev sena givetvis.

Passet var med en simgrupp coachad av Coach Ludde. Hårt. 60st 25or med starter 30 eller 25 sek. Bara att bita ihop  och hänga med. Kul att få lite tips från Ludde också, men jag tog mig igenom passet med rimligt med heder i behållning.

Sedan frukost på Anglais – jag har svårt med hotellfrukostar – det är ju så lätt att käka för mycket.

Eftermiddagen spenderade vi med ett kortare löppass på en mil i Sumpan. Varken jag eller Lisa var så säkra på att kunna springa på grund av diverse fotproblem, men det funkade för båda och vi kunde lufsa runt och snacka om MR, stressfrakturer, rehab och livet som pro.

Det var givetvis en kul och inspirerande stund.

Det är omöjligt att inte älska en sådan charmig tjej som Lisa, och jag hoppas det går superbra i Yokohama på vägen till Rio.

Men ännu lättare att älska hon som arrangerade denna dag!

Tack!