Monthly Archives: July 2015

Simträning Almyrida

Detaljstudie från Simning i Almyrida.

Körde både openwater i vågorna samt längder i den ca 42 m långa poolen. Grymt fint. Myckert med paddlar för att bygga lite styrka, men tappar säkert lite teknik på det.

Kolla gärna filmen. Tips emottages tacksamt av Janne, AK, Torbjörn etc etc.

Bilderna och filmen är tagna när jag simmar med paddlar efter ca 3000 meter. Inget speciellt fokus vid photo-shots, bara köttade på…


DSC_9493DSC_9494 DSC_9495 DSC_9496 DSC_9497 DSC_9498 DSC_9499 DSC_9500 DSC_9501 DSC_9502 DSC_9503 DSC_9504 DSC_9505 DSC_9506 DSC_9507 DSC_9508 DSC_9509 DSC_9510 DSC_9511 DSC_9512 DSC_9513 DSC_9514 DSC_9515 DSC_9516 DSC_9517 DSC_9518 DSC_9519

Advertisements

Mountainbike på Kreta och Murphys Law

Cyklade första gången med nya 29ern idag på Kreta. Grymt fint. Skall filma lite imorgon också. 

Mest cykling på branta sandiga traktorvägar i olivlundar. Sjukt fint. 

Så fint att jag vid ett tillfälle duckade jag under ett olivträd. Nästan. Rejält skrapad på hela ryggen. 

Fint nog för att köra helt vilse, visste inte vart norr och söder var. Tur man har en Garmin 920 på armen. 

Fint nog att köra över 100 taggar varan en satte signi framdäcket för pyspunka. Fick pumpa upp det 4 gånger ovh köra mest på bakhjulet hem 10 km. Inte så kul med minipump. Nya slangar låg på hotellrummet….

….där jag drämde i lilltån i sängen. Bruten? Höger så klart. Nu är 3 av fem tår helpaj på höger fot. Vänster är superstark ovh intakt. 

Byta någon?

Simmade också i havet idag. Vågor stora som hus. Bra träning.  

  
    
    
   

Vinnare Rockman Swimrun med Team Icebug

I lördags körde jag och Ulrika Eriksson Rockman Swimrun i Norge. En osannolikt spektakulär tävling i närheten av Stavanger i Norge. Stort tack för er som gjorde det möjligt: Icebug, Garmin, GoCoCo och Indiebars.

Ni som inte vill ha detaljer kollar bara bilderna på denna länk: https://www.flickr.com/gp/67701666@N06/U4Xp6e

Ni som vill ha alla detaljer kolla på puls och annan data från min Garmin Forerunner 920XT här: https://connect.garmin.com/modern/activity/830369787

För er andra så börjar vi med ett snabbt klipp från en av dagens höjdpunkter, löpningen ut till Prediksstolen, Norges luftigaste och största turistattraktion. Jag hade med mig en Garmin Virb under hela loppet och filmade och fotade en hel del. Bättre redigerat material kommer.

Förberedelserna för Rockman var ganska korta. Jag och Ullis har inte kört något lopp innan, men vi hade två övningar och resan upp att synka oss på. Mina paddlar fick bli minnesanteckningar av banan.

Banan förresten – är ca 33 km löpning och 6 km simning. Det låter inte så hårt, men lägg till 2200 höjdmeter, 12 grader i fjorden  och sjuk terräng så har du en heldag.

Rockman_oom1

Pre-racemötet dagen innan var trevligt – lite udda inslag med allsång, men trevligt trevligt. Tävlingsledningen gick igenom banan och det är kul att de lagt så mycket tid på rejält bra presentationer kring detta spektakulära lopp.

Rockman_oom2

Rockman_oom3

Rockman_oom4

Rockman_oom5

Det var ett tag sedan jag körde min senaste Swimruntävling, så det var lite meck på rummet dagen innan. Jag valde Anima från Icebug, då jag haft lite strul med en fot. Foten hade också gjort att jag inte kunnat löpträna på riktigt senaste nånaderna – och dessutom varit mkt osäker på att starta alls. VI bestämde oss slutgiltigt bara en vecka innan start. Gococo Technical cushion var ett givet val för att slippa skav.

Rockman_oom6

Testade också att tejpa nacken så att jag inte skulle få något skav från dräkten. “Testa aldrig något på Race day” – just det. Tejpen satt möjligen första simningen, sedan var det bara lim kvar i nacken. ett lim som satte sig på dräkt, simglasögon och överallt där det inte skulle vara. Shit happens.

Rockman_oom7

Morgonen inför racet såg bra ut. Rejäl frukost på Hotell Victoria, sedan avmarsch de 50 meter till båten som skulle ta alla deltagare in i Lysefjorden.

Rockman_oom8

Rockman_oom9

Rockman_oom10

Rockman_oom11

Färden ut till Starten är vacker, men jag kostade på mig att sova en halvtimme. Bra att slappna av från hetsen och koppla av.

Rockman_oom12

Rockman_oom13

Rockman_oom14

Rockman_oom15

Rockman_oom16

Rockman_oom17

Starten går från Fantåhåla, en vik in i berget på Lysefjorden. Ett mäktigt ställe med lodräta klippor.

11258242_1649427588625688_2222589843249629236_o

Photo by Matti Rapila Andersson

11041237_1649427508625696_640142005544816203_o

Photo by Matti Rapila Andersson

Rockman_oom18

Rockman_oom19

0730 skulle starten gå. Jag och Ullis valde att inte simma med lina, det kändes som att vi bara skulle trassla in oss i den. Det var nämligen en vattenstart, där alla låg och trampade vatten inne i Fantåhåla. Vi lämnade färjan “Norseman style”, och hoppade från fören. Inga 3 meter denna gånge, utan bara en. Kallt i vattnet, när klockan var 0731 och vi trampade vatten på startlinjen började jag bli irriterad  – släpp iväg oss. Jag hade tagit en koffeingel precis innan – alltid bra att tagga till lite extra. Starten gick och vi drog iväg i klart kallt vatten. Ullis simmar något starkare än jag och jag tappade till slute hennes fötter. VI låg bra till, och efter den 900 meter långa simningen kom vi upp som delat andra lag. Första backen upp var sjukt brant, jag tänkte att “är det så här det skall vara”, och givetvis så missade vi ledmarkeringen efter en kort stund.

Tillbaka på leden och så såg vi de jagande lagen i branten nedanför oss. Kör på bara.

Upp på platån och efter en stund var det dags för den första simningen i en fjällsjö. Ännu hade jag inte vant mig vid att dricka vattnet när jag simmar (märklig känsla!), men vi simmade på bra. Jag är lite snabbare i terrängen än Ulrika så jag kunde lätt starta simningarna några meter före henne och hon kunde simma ikapp. Snart var vi vid Prediksstolhytta som var första checkpoint. Snabbt 2 gel och vidare. På vägen upp mot Prediksstolen så fick jag lite tid att dokumentera också. Jag hade varit lite osäker på om jag skulle ta med mig kamera (man vill ju minimera vikt), men jag är riktigt glad att jag tog med min Garmin Virb och filmade och fotade. Många Virb-selfies blev det. Vägen upp till Prediksstolhytta är vacker, men den avslutande kilometrarna är sjukt mäktiga. Man kommer runt berget i en “no fall zone” där det känns sådär att ha en tävling…

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

Terrängen var svår så det var svårt att dram med lina, jag tänkte att vi får spara på krafterna och köra med det lite senare under dagen.

Strax innan Prediksstolen mötte vi första laget, det enda som låg före oss. Sista biten är enormt spektakulär och man springer verkligen på kanten av en 700 meter hög klippa. Några snabba selfies och

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

Några snabba selfies och snart kom vi upp till själva Prediksstolen. Turisterna som var på väg upp måste (rätteligen) trott att vi var galna som kommer flåsande i våtdräkter.

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

2 snabba gel – så här goda var de…

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

På vägen ned mötte vi några andra lag. Vi skulle om ett tag bli omsprungna av två lag, men snart ta oss tillbaka till tredje position igen.

VIRB Picture

VIRB Picture

Bjarne och Eva var ett av de andra mixlagen, också från Göteborg.

VIRB Picture

VIRB Picture

Efter Prediksstolen var det svårsprungen terräng, och vi tog oss fram så snabbt vi kunde. i en av nedförsläporna kom ett norskt lag med en sjuk fart. Men de var itne så mycket snabbare än vi uppför. I en av fjällsjöarna (sjön med den beryktade döda älgen i) märkte vi hur mycket bättre vi simmade – lätt dubbelt så fort. Men det hjälper inte när det andra laget är så mycket snabbare på land. Vi tänkte iallafall att vi tar igen detta på de 2 långa simningarna. Men under den närmsta timmen drog detta norska (herr) lag iväg på de tekniska partierna, vilket gjorde att vi låg på tredje plats under resten av dagen. Trodde vi.

Vyerna avlöste varandra, och första halvan av loppet är mycket löpning i svår och riktigt kuperad terräng. Mina Anima funkade grymt bra, och de räckte utan problem med greppet på den sulan. Ullis sprang i Icebug Zeal som ju är både lättare och nättare, de funkade nog också riktigt bra.

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

Efter de långa och tekniska löpningarna tog vi oss ned till fjorden igen. svårt att springa ned, ibland blev vi osäkra på vägvalet, men det funkade i princip. Vi var noggranna med att äta ordentligt med energi, och för min egen del funkade det helt bra, jag kunde springa lite under min kapacitet på löpningarna, speciellt där det var riktigt tekniskt, medan Ulrika dominerade i vattnet och kunde “vila” på simningarna som hon påstod. Jag blev lite spelat provocerad när hon sade att hon “vilade” på simningarna – men givetvis var det så att hon kunde återhämta sig då.

10986980_1649427511959029_4281684962964686724_o

Photo by Matti Rapila Andersson

Första långa simningen i fjorden skulle vara 1600 meter. Inte så farligt, och vi hade ju redan testat fjorden 900 meter så detta skulle ju vara helt ok. en checkpoint före simningen och någon gel plus en bar var perfekt att få i sig.

Matti fångade mig när jag hoppade i på coola bilden ovan. 

Men redan när jag hoppade i kände jag att detta blir kallt. Sjukt kallt. Fjorden var nog inte utlovade 15 grader, snarare 11-12 grader. Snabbt kändes det i pannan som huvudvärk som man bara får av riktigt kallt vatten.

Vi krigade på, men eftersom man simmar längs en bergssida har man ingen uppfattning på hur långt det var kvar. Svarta blixtsnabba tankar: “jag skiter i detta”, men snart kunde jag tänka rationellt igen – det går inte bara att skita i en simning, så det är lika bra att simma klart.

TIll slut kom vi fram till en svår uppgång. Jag klättrade rejält stel upp på land. Vi är ganska bra simmare, men för de som simmar betydligt sämre än vi måste denna simning varit sjukt hård. Sannolikt var det ganska hård motström som gjorde att tiden i vattnet var lång. Senare skulle vi lista ut att det var under denna långa simning vi tog en placering och kom upp i andra plats totalt (första mixlag). Hade vi vetat detta kanske vi skulle prioriterat annorlunda senare under loppet, även om det antaglien inte gjort någon skillnad.

Nu väntade “Seaside sprint”, 2 km riktigt teknisk löpning.

VIRB Picture

VIRB Picture

Ullis – van swimrunner cabbade ned, vilket var smart att göra i detta läget, men jag var så nedkyld efter simningen att jag valde att ha kvar dräkten. Faktum var att jag cabbade inte ned någon gång under hela dagen, bara öppnade dragkedjorna fram på Heads Swimrun Race dräkt som Icebug hjälpt oss med.

VIRB Picture

VIRB Picture

Efter seaside sprint var det äntligen (sic!) dags för 7 km tekniskt okomplicerad löpning. Först var det dock en bra depå med redbull, mackor och gels så klart.

Här kunde vi dra lite nytta av min starkare löpning. Fram med gummicorden för första gången på dagen och vi drog på. ca 5 km uppför och sedan 3 ned till fjorden igen. Vi sprang på bra och satte minst 2 minuter på framförvarande lag, kanske mer.

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

Nedstigningen till fjorden var givetvis riktigt teknisk, som alltid. Här kan vi bli så mycket bättre som lag. Nedförslöpning kan vara riktigt hårt för quadriceps och knän, men med bra teknik kan man sätta rejält med tid, och vi har en förbättringspotential på detta.

Nere vid fjorden var det nu en 1700 meter simning över fjorden som väntade. Denna gången visste vi att det skulle bli kallt, riktigt kallt. Det gjorde att vi var bättre förberedda. Även om Ullis är bättre simmare så valde vi att simma utan lina – vilket antaglien är snabbast för oss. Men Ulrika fick ta swimsafen (bojen) och dessutom navigera. Mitt jobb var att ligga bakom och försöka hänga med.

Vi siktade bra mot det gamla kraftverket vid Förli och låg fint till i kurs. Men hux flux har vi tappat flera hundra meter ur kurs så det måste varit riktigt strömt mitt i fjorden. Det gjorde att simningen blev som en båge. Till slut kom vi iallafall fram till Förli, ett par minuter efter ledande lag (som vi trodde var andra lag…).

Matti tog en bild på en slagen hjälte på väg uppför trappan – svårt att greppa trappan med de kalla händerna:

11412044_1649427858625661_5675688389755875917_o

Photo by Matti Rapila Andersson

Snabb energi med Redbull och Gel – sweet.

11117558_1649427901958990_3798207633581515543_o

Photo by Matti Rapila Andersson

Vi var riktigt kalla och stack snabbt vidare till de 4444 trappstegen längs ledningarna upp på berget. Vilken sjuk tävling. Springa uppför världens längsta trätrappa. De första 800 trappstegen var jag riktigt kall. Det började regna också. Faktum var att jag dessutom fick trycka på hyffsat för att hålla Ulrikas pace uppför. Sedan snabbt bättre och jag kunde ta det lugnare. Det verkar som att det tar lite längre tid för mig att skifta mellan sim och löp och att det tar några minuter innan blodet skickas till benen istället. Men i trapporna är det svårt att hjälpas åt – att köra med rep skulle vara en sista utväg och sannolikt inte effektivt.

Till slut kom vi iallafall upp.

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

Men väl uppe på toppen kändes loppet surrealistiskt igen. Mitt på kalfjället och fjällsjöar med snö runtom att simma över.

VIRB Picture

VIRB Picture

Mitt på fjället var det ganska lätt löpning, men ändå lyckades jag trilla rejält precis vid en sista checkpoint. Allt gick bra, men det hade varit sjukt irriterande att skada sig med 5-7 km kvar.

Skada sig förresten – min fot hade klarat sig ganska bra under dagen. Ont ibland men helt ok ändå.

En av de planerade fjällsjöarna hade de strukit, det var 6 eller 8 grader i den så den var tyvärr struken av säkerhetsskäl. Jag drack lite extra när jag simmade – bara för att det gick. Vilken känsla och naturupplevelse! Här uppe var vi bara 1 minut efter framförvarande lag. Hade vi lagt upp vår avslutning annorlunda om vi vetat att det var ledande lag?

VIRB Picture

VIRB Picture

Vägen ned tillbaka till Förli var omväxlande lättlöpt och mot slutet mycket teknisk.

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

Vackern natur, men svårlöpt. Ullis gillade INTE de tekniska bitarna nedför och jag började bli rejält stum i benen. Frånvaro av riktig löpträning de senaste 2-3 månaderna kanske gjort mina ben svaga, det skulle jag iallafall bli varse dagarna efter loppet, då träningsvärken i mina  quads har varit helt i klass med efter Ultra Trail Barcelona, 110 km och 5000 höjdmeter.

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

Slutligen kom vi ned till Fjorden igen och Förli. Överraskningen som tävlingsledningen berättat om var att målportalen stod vid kajen så för att gå imål var man tvungen att hoppa igenom. Här är en bild från luftfärden:

VIRB Picture

VIRB Picture

Och landningen i vattnet (notera stänket)

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

Vi var tvungna att fråga säkert 5-6 gånger om vi faktiskt var andra lag i mål, vi kunde inte förstå hur vi tagit den placeringen. Men först av mixlagen, andra lag totalt på 7.44 timmar. Rejält med tid ned till nästa lag och 1.45 ned till nästa mixlag.

Vi kunde fira med sådär 6-7 våfflor. Världsklass.

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

VIRB Picture

På kajen hade de ställt upp ett veduppvärmt badkar – sweet att sitta i värmen och kolla på lagen som kom in ett efter ett….. och lagen som bröt, ett efter ett… Detta var ju precis efter andra långa simningen, och de lag som var lite svaga på att simma hade fått ligga i lite för länge. Detta amerikanska lag var nästan okontaktbara när de med våtdräkter och allt lyftes ned i det varma badet (men skall man inte SAKTA värma upp någon med hypotermi!?)

VIRB Picture

VIRB Picture

Rockman_oom84

Rockman_oom86

Rockman_oom87

Rockman_oom88

Rockman_oom89

Vi vann fina priser, men tyvärr inte denna bilen. Tesla var huvudsponsor, och det är uppenbart att några norrmän har det bra ställt. Jag har aldrig sett så många Tesla som i Norge.

Rockman_oom90

Rockman_oom91

Rockman_oom92

Rockman_oom93

Rockman_oom94

Rockman_oom95

Rockman_oom96

Rockman_oom97

Rockman_oom98

Rockman_oom99

Tack Rockman Swimrun för ett riktigt spektakulärt lopp. Jag har gjort många otroliga lopp, Norseman, Swissman, Celtman, Ö till Ö, Ironman Hawaii och annat, men detta blir klart med på topp-5 listan. Till råga på allt kanske jag fick med mig årets selfie hem:

Rockman_oom100

Skärmklipp 2015-07-13 03.08.51

Final preparations – Team Icebug @ Rockman

 Äntligen är de sista förberedelserna klara för Rockman Swimrun imorgon! 

Team Icebug är laddade till tänderna för en hård och fantastisk upplevelse imorgon. 

Icebug Anima och GoCoCo Technical Cushion på fötterna, Garmin 920XT på armen och en Garmin Virb i ryggfickan. 

Banan är omdragen. Ett älgkadaver hindrar oss i en av fjällsjöarna och en annan fjällsjö är kancellerad då den är enbart 6 grader varmt. Synd. 
Vi vet inte vad som väntar oss imorgon, förutom den mest spektakulära bana man kan tänka sig. Löpningen  ut till Preikestolen blir otrolig, med ett stup på 700 meter 1 meter utanför “trailen”. Flörli trappor med 4444 trappsteg mot slutet av dagen blir en annan utmaning. Slutligen har tävlingsledaren lovat en “överraskning” vid målgång. 

Skall bli grymt kul! 

Följ oss på live trackingen. Lag #312 Icebug. 

  
    
    
 

  

På väg till Rockman. 

Nu är vi på resa till Stavanger. Bil till Oslo och planet om en stund till Stavanger. 
Team Icebug är  superladdade och Ullis tyckte de norska cafepriserna var så billiga att hon laddade lite på Gardermoen. 

Eller vad sägs om en brödbit för 29 norska?